torsdag 27 maj 2010

Geväret är min bästa vän!

Jag och min kusin skulle ta en promenad i skogen, samma gamla vanliga sträcka som vi alltid tar, men just den här dagen ville vi prova något nytt och tog en avstickare. Detta ångrar vi dock bittert! Vi pratade på som vanligt och promenerade glatt vidare, alltid roligt med lite nya vägar och ny underbar skog att undersöka. Efter en stund kom vi fram till ett område med containrar som låg helt öde och när vi gick vidare in på området var det en massa sönderbrända containrar och plastdockor, vi blev självklart rädda och gick raskt vidare tills vi mötte två personer att fråga om vägen, besvikelsen blev stor när vi insåg att dem bara pratade polska. Bara att promenera vidare! Äntligen kom vi ut ur skogen och hamnade på en nyplöjd åker, svårt att hålla balansen men mycket bättre än en mörk läskig skog. Till slut insåg vi att vi inte hade en chans att lösa detta på egen hand och ringde min kusins pappa, jägare som han är gick han ut med bössan och avfyrade tre skott, äntligen visste vi vilken riktning vi skulle gå åt. Vad vi inte visste var att det var 7 km hem!

Jeanette Fuchs
070 345 71 77

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar